Organisation


En förutsättning för en framgångsrik organisation är att ni får ut det bästa av varje enskild individ i företaget. Med grunden i neurovetenskap förbättrar ni er prestationsförmåga.

Förståelsen av hjärnan är ett av de bästa sätten att förbättra prestationer på individnivå och i grupper som arbetar tillsammans.

  • Grupp-/medarbetarutveckling
  • Individuell coaching för chefer och medarbetare
  • Psychological skills training for managers (PST4M)
  • Psychological skills training for groups (PST4G)
  • Värdegrundsarbete

Feedback från kund: "Jag är glad att få din vägledning till ett mer lösningsorienterad förhållningssätt.
Vi har också skrattat över invanda tankemönster..."


Från bloggen inom Organisation

Löjligt stolt och glad över mig själv!

Jante kasta dig i väggen – nu ska jag berätta hur bra jag känner mig!

Jag håller på att runda av ett interimsuppdrag som chef. När jag har mailat ut till mina medarbetare att de under morgondagen kommer informeras om vem deras ordinarie chef blir får jag så mycket positiv feedback. En del lite omvänt innan jag fattar "det var ju ett tråkigt besked vi fick i morse" – jag sitter som en fågelholk. Vad menar du? "Ja, att du inte ska fortsätta som vår chef". Stänger fågelholken och ler fånigt – "Tack!"


Får ett mail...

S_120_18_capture

I ett samtal senare talar jag om att jag blev väldigt glad för mailet, vilket medarbetaren blir glad för – pass it forward!

Det blir lite snack vid fikabordet, flera kommer in på mitt rum och jag känner mig verkligen boostad av allt beröm. Det känns samtidigt väldigt bra att den som nu blir chef tas emot på ett väldigt positivt sätt.

Längs vägen i uppdraget har jag "gjort mig ett namn i huset" berättar den chef som jag rapporterar till i uppdraget. Jag ser det i form av att jag fått två nya uppdrag gällande grupp- och ledarskapsutveckling.

Jag börjar fundera på vad jag tillfört det här gänget på 14 medarbetare, med en oerhörd sakkunskap och lång erfarenhet inom sina respektive områden. Vad ger dem anledning att ge mig den här fina feedbacken som jag blir så oerhört stolt och glad över.

Kom in i ett läge då de känner sig jagade, stressade, allt är prioriterat, vart ska vi osv osv.... Det var till och med en av dem som sa "stackars dig!" när hen fick klart för sig att jag skulle bli deras chef under en period.

Jag har verkligen ingen aaaaaning om deras sakområden. Vilket jag är svintydlig med när jag är där och presenterar mig första gången – en del såg minst sagt lite skeptiska ut. Det här blir kul tänker jag – de bästa jobben är det som är rejält utmanande!

Egntligen har jag inte gjort något som ur ett chefsperspektiv kan betraktas som annat än självklart. Jag har...

1. haft regelbundna, relativt korta möten med hela gruppen. Där har jag nästan inte alls pratat om verksamhetsfrågor utan den största delen av tiden har vi ägnat åt att prata om vad som är viktigt för var och en för att de ska trivas på jobbet, hur kan vi avlasta varandra, hur ser vi på kollegor på andra avdelningar, vad bidrar var och en med?. Det ska vara kul att gå till jobbet. Vi har pratat om förhållningsätt, kultur och värdegrund. Frågor som kanske inte står med på agendan i vanliga fall.

2. uppmanat dem att "logga ut" och sluta multitaska för att de ska kunna koncentrera sig på det som kräver fullt fokus. Det handlar om att lyssna och se varje människa och ge verktyg hur det går att förhålla sig till en tuff arbetssituation. Brainmanagement!

3. visat att jag till 100 procent litar på deras sakkunskap. Berätta för mig! Vilka alternativ finns? Lite av en facilitatorroll ibland. Ibland har jag inte fattat någonting av vad de pratat om, det har varit helt ok. Skrattat åt mig själv rätt ofta. Och jädrar vad jag lärt mig mycket som jag inte visste nå´t om tidigare. Ny värld!

4. i enskilda samtal gjort individuella avstämningar med var och en. Inledningsvis ett längre "lära känna" samtal. Sedan samtal av karaktären "hur går det"? Antecknat och följt upp hur det går vid nästa samtal. Diskuterat vad som är prioriterat och bollat lösningar där arbetsbelastningen varit för tuff. Jag har lyssnat och ställt frågor. De har i de allra flesta fall suttit på lösningarna själva.

5. i de fall det blossat upp någon irritation så har jag föreslagit – "vi kan väl prata med hen?" Självklart? – nja inte för alla! En väldigt framkomlig väg enligt mig. Utgångspunkten är att alla försöker göra sitt bästa, ingen har kommit till jobbet för att jävlas med någon annan och ibland tycker vi olika. Det sista är riktigt bra- det är utvecklar verksamheten.

Trots att uppdraget bara varit på 60% har flera sagt att de upplevt att jag varit tillgänglig som chef. Det förvånar mig egentligen inte. Många chefer sitter fast i mötesträsket och hinner inte med att vara ledare. Var rädda om chefernas tid!

Någon uttryckte det som att "Pernilla har påbörjat en resa med oss och nu ska vi vidare..."

Det är otroligt utvecklande att bli anlitad som chef inom så vitt skilda olika områden. Att vara chef betyder inte att veta bäst. I mina tillfälliga inhopp krävs att jag har fullständig tillit till människors vilja, förmåga och engagemang. Det bästa är att jag ser det oavsett var jag kommer och då är det både kul och lätt att vara chef.

 

S_120_63_easterflower

En riktigt härlig påsk till er alla!

Under maj månad och delar av sommaren finns jag tillgänglig för kortare insatser inom grupp- & ledarskapsutveckling, coaching & mental träning. Till hösten går jag gärna in i ett nytt interimsuppdrag som chef. Varmt välkommen att kontakta mig!


Ingen ser att det lyser rött


Vad är rättvist?

Jag har reflekterat över att människor i arbetsgrupper, där många upplever hög arbetsbelastning, ofta talar om rättvisa eller rättare sagt orättvisa. När jag frågar närmare vad hen menar handlar det oftast om att chefen har favoriter, någon gör inte sitt jobb eller att någon bara gör det som är kul och skjuter över tråkiga och besvärliga uppgifter på andra kollegor.

Jag frågar;

" Vad menar du med rättvisa? Vad betyder rättvisa för dig? När är det rättvist på jobbet?"


Alla jag frågat har svarat att rättvisa inte är att behandla alla exakt lika. Rättvisa är när det tas hänsyn till vars och ens förutsättningar. Det är nu det blir svårt. Hur vet alla i arbetsgruppen vad var och en är bra på, vilka behov var och en har och vad som är motiverande för respektive person? Var och en utgår givetvis från sig själv och glömmer då bort att lyssna in sina kollegor och så börjar det om.

Många är alltför rädda att prata om upplevd orättvisa i en grupp. Ingen vill skvallra eller hänga ut någon. Jag tror det är nödvändigt att prata om det för att komma vidare. Upplevd orättvisa sänker arbetsprestationen och studier visar att hälsan försämras då det skapar oro som hämmar den så viktiga återhämtningen.

Forskarna (De Waal och Brosnan) menar att vår strävan efter rättvisa i grund och botten handlar om att vi i en grupp vill skapa bra förutsättningar för samarbete. I det långa loppet ger orättvisa nackdelar som varken gagnar dig själv eller gruppen.

Så vi borde vända på det!

 

S_120_80_dsc-0030

"Va bra att jag upplever att det är orättvisa i vår grupp. Det är ju för att jag vill att vi blir bättre tillsammans."


Här ett experiment med apor som blivit en viral succé

#jobbamedhjärnan #brainmanagement


Gapskratt, tårar och blodvite...

Resultatet av gårdagen tillsammans med teamet Verksamhetsnära stöd på Tranportstyrelsen.

 

S_120_67_20161110-160546

Jädrar vilket kul interimsuppdrag jag har.

 

S_120_67_20161110-101431

Jag är priviligerad att få jobba med dessa härliga människor.


Chefer är också människor

Dåligt ledarskap hör jag idag väldigt ofta som en förklaring till stressade medarbetare, taskig arbetsmiljö och usla resultat. Det är bara det att chefer också är helt vanliga människor som vill gå till arbetet och göra ett strålande jobb.

Enligt mig är rollen som mellanchef den absolut tuffaste chefsrollen. Tryck och krav från alla håll, ofta många underställda, en mailkorg som svämmar över, system som ska tillfredsställas plus att det ska rapporteras i alla leder i organisationen.

Mellanchefen ska inte alltför sällan vara en kombination av; ekonom, personalvetare, fastighetskunnig, arbetsmiljöexpert, förhandlare, coach mm mm och gärna också tankeläsare. "Det borde ju chefen fatta/se/begripa". Jag har faktiskt inte träffat någon som läser tankar – har du? Vad gäller förmågan att läsa tankar är chefer helt vanliga människor i det avseendet också. Så nästa gång - säg det!

Det häftiga är att det finns en hel del fantastiska chefer som lyckas hantera den här rollen, de är uppskattade ledare och de visslar när de går till jobbet.

Hur är det ens möjligt? Ingen vetenskaplig teori bakom det här alls utan helt enkelt vad jag har sett genom mina år i arbetslivet. Bara att tänka på vilka chefer jag själv haft, som kommit att vara goda förebilder, ger de två, för mig, tydligaste faktorerna för att de lyckas i sitt ledarskap.
1. Alla behöver bli sedda/bekräftade och chefen "belönar" genom att uppmärksamma beteende och handlingar som leder i rätt riktning.
2. Alla har ett behov av att känna kontroll dvs att de kan påverka sin egen arbetssituation. Medarbetaren ser sin del i helheten och sätter sina egna mål utifrån sin egen roll och "Vad kan jag bidra med?"

 

S_120_31_20150519-142855-2

Vad är det de chefer som är framgångsrika gör? De "förhåller" sig till, de många gånger skittuffa, förutsättningarna. De tar kontroll över sin egen situation och blir de inte sedda av sin egen chef så ser de till att de blir det av sina egna medarbetare och får sin "belöning" därifrån. Dvs de blir sedda och tar kontroll och då blir det bra för de är helt vanliga människor!

Sluta skäll på cheferna! Var rädd om de chefer i din organisation som lyckas ge medarbetarna det det behöver mest. Och chefer som inte fixar det – vad behöver de för att lyckas? De behöver bli sedda och uppleva att de har kontroll. Skitenkelt!

Och är du i din tur chef för en chef tänk då att Chefer är också helt vanliga människor!