Ledarskap


Det handlar om dig själv som ledare. Ditt förhållningssätt, dina attityder och hur du mår påverkar i högsta grad dina medarbetare. Bli den chef alla vill ha genom att utgå från hjärnans preferenser.

Ledare som vill bli effektiva när det gäller att genomföra förändringar, ge feedback, skapa delaktighet och engagemang bör först träna sig i att förstå sig själva.

  • Förbättra ditt ledarskap och beslutsfattande utifrån neurolledarskap.
  • Individuell coaching
  • Värdegrundsarbete och etikfrågor i ledningsgrupper
  • Psychological skills training for managers (PST4M)
  • Mentorskap för ledare

 


Från bloggen inom Ledarskap

Svårtkul!

Om jag är omgiven av en grupp människor som gör saker på ett visst sätt är sannolikheten stor att jag ganska snart tar efter. Önskan hos människor att passa in är otroligt stark. Det är så kulturer skapas. Hur kan jag som ledare tänka kring detta? Vad vill jag skapa för kultur i min organisation?

Vars och ens potential är en sak, vad vi väljer att göra med den är något helt annat. Ofta fäster vi uppmärksamhet på var gränserna går för människors förmåga fast de kanske precis tagit de första stapplande stegen. Vi är alla långt ifrån vår yttersta gräns. Att tro på dina medarbetares förmåga och att den kan växa är avgörande för hur långt ni når.

Ingen lyckas med allt men alla lär sig, kanske främst av det som inte blev succé. Visst vill du ha de där medarbetarna som anstränger sig, som trots att de misslyckats kliver in på jobbet nästa dag och är beredda att göra ett nytt försök.

"Det ska gå!"

 

S_120_60_bild-599

Medarbetare som har lust att göra bättre ifrån sig och fortsätta mot er gemensamma vision även när det känns riktigt svårt. Som chef - uppmuntra ansträngningen oavsett resultat. Visa att du är övertygad om att de kan så mycket mer. Låt inte tvivlet ta över utan fråga

"Vad lärde vi oss?"
"Vad gör vi annorlunda nästa gång?"


Det räcker inte med att analysera vad som gick snett. Ni måste fortsätta tro att det är möjligt för att våga prova ett nytt sätt nästa gång.

För några dagar sedan träffade jag en chef som hade ett lite speciellt uttryck när han skulle beskriva vad han gillade med sitt jobb. Det är "svårtkul". Jag fattade direkt vad han menade och såg i hans ögon att det var på riktigt när han sa det. Människor behöver utmaningar för att ge sitt yttersta. Då blir det en kultur där det är "svårtkul". Där vill jag vara!


Därför älskar vi Janne Andersson

Jag är den första att räcka upp handen om någon frågar om jag vill ha Janne Andersson som chef. Vad är det hos honom som gör att han går hem hos så många? Visst, att spela i VM och dessutom gå till slutspel är stort för vårt lilla land här uppe i norr. Men vad är det med Janne då?

Titta på hur han uppträder vid sidan av plan. Står alltid upp bakom sina spelare och visar fullt förtroende för att de gör sitt bästa. Han har byggt en lagsammanhållning som de flesta företagsledare borde vara avundsjuka på. Alla jobbar åt samma håll tillsammans.

Han är mån om att alla ska trivas, känna sig viktiga och driva mot det gemensamma målet, som naturligtvis är solklart. Samtidigt som laget är viktigt tar han hänsyn till att det är ett gäng med olika individer. Ett exempel är att han efter de tuffa matcherna och den urladdning varje match innebär till stor del låter var och en hitta sitt eget sätt att återhämta sig.

Ödmjukhet och respekt är andra sidor som är tydliga. I en intervju tillfrågas han om han tyckte det var skönt att Tyskland åkte ut. Med tanke på osportsligt uppträdande från några på Tysklandsbänken. "Aldrig i livet! Jag fungerar inte på det sättet utan man tar i hand och så önskar man lycka till. Det ska inte vara så i idrott att man inte gör det. Man är respektfull och så går man hem och jublar eller deppar. Då var då och nu är nu." Läs hela intervjun

Han jobbar värderingsstyrt på ett genomäkta sätt. Det går väl knappast att göra tydligare än när han deklarerade sin avsky mot det rasistiska påhopp som Durmaz fick utstå.

Hans ledarstil är så intressant och framgångsrik att det tom görs avhandlingar på det

S_120_63_janne-andersson-900x473

Bilden lånad från Café

 

I morgon hejjar vi på Janne och det svenska fotbollslandslaget i åttondelsfinalen.


Vågar du skrota utvecklingsssamtalen?


Anmäl dig till nätverkt ledare i Linköping i höst


En käftsmäll - nere för räkning

Hela tillvaron svajjar, det känns obekvämt och självförtroendet sviktar. Jag sitter med en högre chef framför mig i samtal som handlar om hens beteende. Hela kroppen signalerar att hen helst vill gå därifrån. Från att ha varit, vad hen trodde, en uppskattad chef som presterar och levererar, till ett fall rätt ner. När någon plötsligt får veta att hen upplevs som en tyrann är det inte konstigt att det känns som en rejäl käftsmäll, man försvarar sig först men går sedan ner för räkning.

 

S_120_67_dsc-0031

 

Hur kommer det sig att ingen sagt något tidigare? Det stavas MOD. I det här fallet har hen (äntligen) fått en chef som hade modet. Alla år innan? Alla pratar med varandra men ingen pratar med hen. Vad är vi rädda för? Den klassiska frågan är på sin plats

"Vad är det värsta som kan hända"
Arg, ledsen, budskapet går inte in, eller vad? Är vi bara konkreta med vad vi ser hända får vi ofta ett tack tillbaka – kanske inte just då men efter en tid.

Att ge den här typen av feedback är något jag tror vi alla kan bli bättre på. Inte minst när vi idag pratar så mycket om företagens värdegrund. Vad står det för? Vågar du säga till när du upplever att attityder och beteenden inte ligger i linje med de fina ord ni satt upp på väggarna och stolt skyltar med? Vågar cheferna säga till? Jag upplever alltför ofta att ingen pratar direkt med den det berör. Hur gör du?