Chefsstöd
Både för Dig som är ny som chef och för Dig med några års erfarenhet är det värdefullt att ha en senior mentor eller coach, utanför den egna organistionen, att bolla Dina frågor med. Med min långa erfarenhet som chef har jag hanterat otroligt många frågor.
Ledare som vill bli effektiva när det gäller att genomföra förändringar, ge feedback, skapa delaktighet och engagemang bör först träna sig i att förstå sig själva.
Du eller någon av Dina medarbetare får ett skräddarsytt program. Du väljer hur ofta och vid hur många tillfällen vi träffas.
- Mentorskap
- Individuell coaching
- Psychological skills training for managers (PST4M) individuellt eller i grupp
Från bloggen inom Chefsstöd
En käftsmäll - nere för räkning
2018.4.11
Hela tillvaron svajjar, det känns obekvämt och självförtroendet sviktar. Jag sitter med en högre chef framför mig i samtal som handlar om hens beteende. Hela kroppen signalerar att hen helst vill gå därifrån. Från att ha varit, vad hen trodde, en uppskattad chef som presterar och levererar, till ett fall rätt ner. När någon plötsligt får veta att hen upplevs som en tyrann är det inte konstigt att det känns som en rejäl käftsmäll, man försvarar sig först men går sedan ner för räkning.
Hur kommer det sig att ingen sagt något tidigare? Det stavas MOD. I det här fallet har hen (äntligen) fått en chef som hade modet. Alla år innan? Alla pratar med varandra men ingen pratar med hen. Vad är vi rädda för? Den klassiska frågan är på sin plats
"Vad är det värsta som kan hända"
Arg, ledsen, budskapet går inte in, eller vad? Är vi bara konkreta med vad vi ser hända får vi ofta ett tack tillbaka – kanske inte just då men efter en tid.
Att ge den här typen av feedback är något jag tror vi alla kan bli bättre på. Inte minst när vi idag pratar så mycket om företagens värdegrund. Vad står det för? Vågar du säga till när du upplever att attityder och beteenden inte ligger i linje med de fina ord ni satt upp på väggarna och stolt skyltar med? Vågar cheferna säga till? Jag upplever alltför ofta att ingen pratar direkt med den det berör. Hur gör du?
Syndabocken
2018.2.28
En kollega slutar, vilket resulterar i ett berg av övertid. Trassel privat, ensamstående med tre små barn. Stressen kommer krypande. Jobbar hemma sent på kvällen, när barnen lagt sig, för att komma ifatt. Får allt svårare att sova. Lättirriterad, nära till tårarna, svårt att koncentrera sig och fokusera på uppgifterna, kan inte prioritera längre. Slutar fika med kollegorna - "hinner inte". Glömmer saker och har svårt att hänga med i de förändringar som genomförs på företaget.
Kollegorna börjar titta snett och det pratas bakom ryggen. Andra börjar må dåligt. Till slut ser både chefer och medarbetare bara allt det dåliga. Chef och kollegor förstärker varandra i det som händer. Förväntningar blir självuppfyllande profetior. Samtal med chefen. Inget förtroende från något håll. Alltmer börjar bli hens fel oavsett vad det handlar om – man har hittat en syndabock! Facket involveras, kollegorna mår dåligt, och pratar om hen som ett arbetsmiljöproblem. Vad annat var att vänta? Bara hen försvinner blir ju allt bra.
Vad är det som hände? De flesta arbetsplatser jobbar idag med sina värderingar. När det blir skarp läge ser man om det betyder något på riktigt eller om det bara är vackra ord.
Har ni syndabockar på din arbetsplats?
Var och en ser ofta om sitt eget hus. Ta reda på det verkliga problemet. Människors attityd blir kass när det saknas tillit, när pressen är för hög, när målen är otydliga, när tilliten och tryggheten saknas. Till syven och sist är vi bara människor med alla våra rädslor och vår starka önskan att höra till.
Jag älskar att tävla
2018.2.8
"Min viktigaste uppgift som ledare är att vara tydlig med målen och bidra med min glädje och kärlek till det vi gör. För att få medarbetarna att göra sitt bästa måste jag varje dag smitta dem med skratt och energi, med nyfikenhet och glöd i ögonen. Jag får inte komma som en säck potatis."
Är det så du som chef tänker kring din roll? Kanske - kanske inte.
För många blir förhållningssättet helt självklart om orden "ledare" byts ut mot "tränare" och "medarbetarna" mot "killarna". Citatet är från en intervju i dagens Corren med Peter Poppe Popovic assisterande förbundskapten tre kronor.
Kan det vara ett synsätt som fungerar även i andra sammanhang?
Intressant är också det han säger om sina egna drivkrafter när han var aktiv och otroligt framgångsrik hockeyspelare. "Att vinna ihop med ett lag och dela glädje med lagkamrater är extra kul".
Hur resonerar dina spelare på jobbet?
Hållbart ledarskap och jävlar anamma
2018.1.8
Varför är det så viktigt att börja med oss själva som ledare? Det är väl medarbetarna som är viktigast?
KOSTNADEN NÄR PRESSEN BLIR FÖR HÖG
2017.11.23
"Mannen som övervakade säkerheten där hade jobbat hundra dagar i sträck. Arbetsstyrkan hade dragits ner eftersom ny teknologi skulle göra en del av jobbet. Mannen åt sin lunch vid kontrollbordet när larmet gick, men han var helt paralyserad och visste inte vad han skulle göra. Olyckan som följde ledde till att 15 personer dog och mannen fick sparken."
Texten är hämtat ur en artikel från Kvalitetsmagasinet. Läs den här
Vad får det för konsekvenser när människor
- premieras för att de kommer först och går sist
- drar på sig berg av övertidstimmar
- aldrig släpper tankarna på jobbet
- aldrig tar sig tid att fika med kollegorna
- inte ber om hjälp
- försöker jonglera utan att tappa någon boll
Det håller inte i längden, det fattar ju vilken barnunge som helst. Jag tror att alla egentligen vet det idag. Hur kommer det sig då att vi fortätter på samma sätt. Jag ser det i företag efter företag. Jag ser det i möten med enskilda individer som mår rent ut sagt skit.
Det finns verktyg som fungerar på det individuella planet, när du känner att det inte håller längre och det finns verktyg som bygger starka team som fungerar. Hållbarhet hos medarbetare och företag börjar med att var och en tar ansvar för sig själv.
Tar du ansvar för att du själv mår bra eller förväntar du dig att någon kastar ut en livboj när du är på väg att sjunka?
Sedan möter jag också människor som verkligen försöker ta ansvar men inte ges förutsättningarna. Det är en annan femma. De mår minst lika dåligt. Att ta ansvar fullt ut då kan vara samma sak som att lämna.
